Jag var i en affär idag med Angelica och började plötsligt tänka på barn igen!
Va f*n är det hära, jag är ju så himla orolig att jag inte ska kunna få barn sen i mitt liv.
Jag har ju trotts allt bara 1 äggstock kvar nu och det får mig rädd.
Jag älskar barn över allt på denna jord! Men att man sen kommer få svårt att skaffa barn är inte roligt.
Jag vill inte behöva vara rädd för att skaffa barn, de sa på sjukhuset att jag måste köpa ägglossnings test för att se när jag kan börja sen, kommer ju inte ha ägglossning så ofta som man vanligtvis brukar ha. 

Jag vet inte heller hur det kommer bli, det kanske kommer bli hur bra som helst för mig sen. Jag hatar att gå runt att vara rädd. Som idag i affären så fick jag panik och Angelica såg direkt att jag var ledsen igen och ville få mig glad. Jag vill inte vara livrädd och ledsen. Jag vill kunna skratta och se fram emot det sen. Men hur ska man kunna vara glad när man vet att det kommer bli svårt. Visst killen/mannen jag kommer ha då kanske älskar mig så mycket att han faktiskt inte kommer bry sig utan kommer också hjälpa mig. Jag vet att jag inte ska vara så negativ men VARFÖR skulle precis det som hände i somras få mig att inte ha kvar 1äggstock och få leva med det här livet ut?

Jag vill bara skrika ut av smärta och gråt i halsen. Har aldrig varit såhär ledsen men vad ska jag göra!? Jag hatar detta. Vill inte vara LIVRÄDD!