Jag vet inte vart jag ska börja direkt. 

Jag hade kärlek under den tiden och jag kommer aldrig glömma det. 

Jag kommer aldrig glömma dig. 

Jag hatar att få upp tankarna om dig för de försvinner inte. 

Så fort jag ser dig/såg dig så bankade mitt hjärta så fort att jag inte ens kunde hänga med om vad jag pratade om. 

Jag följde dina fotsteg vart du än gick och jag kunde inte släppa en enda blick ifrån dig. 

Jag hatar att behöva gå vidare hela tiden om oss, men nej du kommer upp hela tiden i mitt huvud. 

Jag vet att jag inte är världens bästa, jag har också brister och fel hela tiden, ingen är perfekt ju? 

Jag vill kunna le igen så som jag gjorde när jag var med dig och skratta så att jag får ont i magen. 

Du fick alltid mig att skratta och le. 

Jag vet inte hur du kunde få mig att vara så lycklig! 

Jag hatar att jag inte kan känna mig så igen, jag kommer aldrig kunna släppa dig. 

Vad jag än gör så går det inte. 

Det har gått hur länge som helst nu och det går fortfarande inte. 

Förstår inte varför?! 

Jag hatar att gå runt och försöka när det ändå inte går.

 

Jag vet att det är så mycket som jag har velat säga till dig innan jag gjorde det misstaget jag gjorde så att du inte  kan förstå nu. 

Jag har försökt få dig förstå att jag vill ha dig mer än allt annat på denna jord! 

Men nej du är så himla fast vid annat. 

Jag orkar inte gå runt och vänta längre. 

Jag ska lyckas att gå vidare och hitta den rätta för mig. 

Du har varit den jobbigaste i mitt liv än alla andra och nu fan ska jag lyckas. 

Du ska inte betyda något mer i mitt liv. 

Jag ska kunna gå vidare och få vara lycklig igen.