Ibland så tror alla att jag är en riktigt stark person, men jag kan faktiskt vara rätt svag också.

Alla tror att mitt liv är perfekt men de har fel, de är bara vissa människor som vet om hur jag mår varje dag och varför jag kan känna mig svag ibland. Alla tror att jag lever ett sunt och roligt liv, visst ja de kan vara roligt ibland. Men vissa gånger är de inte så roligt, jag kan t.ex bara börja gråta ifrån ingenstans när ingen ser, jag kan vara hur otrevlig som helst mot någon som inte gjort mig något. Jag kan bli helt stum och inte snacka med någon, då de frågar har de hänt något då svarar jag nej. Vilket är falskt. Ja de kan vara jobbigt ibland men jag orkar inte ta upp de med hela skolan, de är en sak som bara få vet om. Jag tycker inte synd om mig själv, utan jag berättar bara hur de verkligen är ibland för mig. Du som läser detta kanske tycker att jag tycker synd om mig själv, men i sjävla verket gör JAG INTE DET! Jag vet att de är många som ser mig vara glad hela tiden, skrattar ofta och så. Men på insidan av mig så kan de vara helt krossat och en smärta. Jag är en stark tjej pga vissa saker, men ibland så måste man få bli ledsen. När de alltid är någon som frågar efter något kan jag inte säga nej, för jag är inte en sån person, jag är inte snål?! Men när jag ber om någon tjänst eller frågar om något så blir de alltid ett nej, men jag bryr mig inte för att vara ärlig. Jag går vidare och säger nej till den personen då nästa gång. Jag kan vara stark men ibland är jag inte en stark person som alla tror.