Ibland räcker ett leende för att människan du är med ska tro att du är glad. 

Ibland räcker det med att du säger något roligt. 

Ibland räcker det med att du ler lite. 

 

Men sanningen är att när du ler så ler du inte på riktigt om du inte är med den personen du är lycklig med. 

Då ler du ju hela tiden och är glad. 

Men ibland så kan man må sjukt jävla dåligt inombords och klarar inte av mer överhuvudtaget. 

Jag ska vara ärlig, jag mår dåligt.

Så fort jag blir ensam så tänker jag på det och det får mig bara att må sämre. 

Jag vet inte hur jag ska hantera det. 

En sak är säker och det är att jag alltid kommer le vart jag än är förutom när jag är hemma i min säng. 

 

Men jag Älskar alla mina nära och kära.

Och det kommer inte förändras. 

Att jag mår dåligt går inte ut över mina nära och kära.

Utan jag håller det för mig själv. 

Så slipper de se mig så. 

 

Men jag kommer alltid ha någon att prata med. 

Ni kanske märkte att jag lösenords skyddade min blogg under en tid i början av sommaren. 

Men det var pga en viss anledning jag ej kan ta upp, utan bara min familj vet om det och några fler. 

Men den punkten kommer vi till sen. 

 

Nu måste jag ta och gå lägga mig.